Asså jag har världens envisaste och trögaste pappa. Började med att jag föreslog att vi skulle ha en köttfri dag i veckan och slutade i miljösnack och hur stort universum är. GGGAAAAAHHHH! Han är ju så trög att han bara VÄÄÄÄGRAR erkänna att jag har rätt!

J: Vad finns utanför universum, för forskare har ju mätt hur stort det är så det måste ta slut någonstans.
P: Ett till universum.
J: Det är det ju inte?
P: Men du kan ju inte säga att jag har fel när du inte har någon aning.
J: Men du vet ju inte heller!
P: Fast du kan ju inte säga att det är fel när du inte vet vad som är rätt.
J: Men du fattar ju inte! DU VET JU INTE HELLER VAD SOM ÄR RÄTT!
P: Men du kan fortfarande inte säga att jag har fel.

Och så har vi hållt på i över en timma, asså jag har panik nu. Sen slutar han med att säga att forskarna är så smarta så att dom blir dumma och att dom har fel. Och så tror han att han har rätt när han inte har en aning. AAAAAAAAAAH! Och grejen är att ingen ger sig heller för båda är lika envisa.

Sen hånar han mitt förslag till en köttfri dag också, förlåt mig för att jag iaf försöker tänka på mijlön.
- Vi ska äta blomkål och skinkstuvning. Ska jag lägga undan lite skinkstuvning utan skinka till dig eller?



Jag älskar min pappa, men han kan verkligen konsten att gå en på närverna.